Att ta hand om sig så man inte tappar bort sig själv. Går det över huvud taget om man jobbar 100% och har familj?
För många går det säkert men för mig är det en utmaning. Kanske känner någon igen sig i det. Det här med att prestera och att andra ska tycka om mig och tycka att jag är bra. Nu kan jag se att jag tappar bort en viktig del av mig själv och blir mer fokuserad på vad andra ska tycka om mig. Ett slags förbud mot att vara till besvär, eller ännu värre; att göra fel, slår till. Vips är tillvaron stressfylld och en kritisk del av mig själv värderar allt jag gör och säger och ingenting är tillräckligt bra, eftersom det inte är perfekt (skyddet för att slippa göra fel, vara till besvär och inte vara omtyckt).
Nu, trots att jag har gått i egen terapi i flera år, så händer det att det här systemet går igång. Skillnaden är att jag nu ser vad som händer. Jag känner det i kroppen. Hur hjärtat slår, hur jag biter ihop, stänger av känslorna, får ont i huvudet med känning av migrän och får svårt att andas. Jag vill ha kontroll så jag tänker frenetiskt.
Nu har jag strategier för att ta hand om mig när det här händer och det är ju särskilt bra i situationer där jag tänker att jag måste prestera på topp och stressnivån är hög. Det är bara det att de här situationerna utspelar sig med en sådan enorm inre kraft att strategierna för att ta hand om mig inte hjälper – inte så mycket i alla fall, samtidigt är de en trygghet för mig. Jag vet att de hjälper mig att ana det nya, friska, mer verklighetstrogna sättet att se på tillvaron, så jag använder mig av strategierna i alla fall. Och jag ser till att det finns ett sedan, om en vecka eller två, där jag kan hämta hem mig själv igen. Jag förstår om inte alla har den möjligheten på samma sätt, det hade inte jag heller för några år sedan, trodde jag. Nu ger jag mig den möjligheten för att jag vet att jag behöver det för att kunna känna att jag lever.
Jag tänker att människor som har vuxit upp med kärleksfulla föräldrar kan prestera och ta hand om sig samtidigt. Vi andra får träna och hitta våra strategier så vi också kan känna att vi lever livet levandes.
Senaste kommentarer